Är det något jag försöker undvika, så är det att ha med mig barnen i någon butik.
Allt går så mycket lättare både för mig och andra om dom inte är med
eller om Christian är med så att vi är två istället.
Ja jag vet vad ni tänker....
Men istället för att behöva säga 17 nej till leksaker, 24 nej längs butiken till kakor, konstig kola-yoghurt eller annat och slutligt 15 hopplösa nej till tidningar. Så tycker jag bara att det är lättare att åka själv.
That´s it!
Men idag jobbade Christian och kylskåpet hade slutat eka sedan länge. Men Oliver lovade att jag inte skulle behöva säga nej mer än en gång.
Affären vi åker till är nu efter en massiv ombyggnation från ett vanlig ica kvantum ett ica maxi!
Alltså MER leksaker, MER MER MER av allt.
Jag anar att mamma och pappa sitter och småfnissar åt detta. Då Towe är "lite" lik mig. Men idag satt hon så fint i vagnen ända tills det sista och Oliver fick sin lilla stund vid leksakerna medan jag plockade ihop frukt och grönsaker. Han hittade "bara" några saker han ville ha. Men det svåra var enligt honom, det gigantiska vattengeväret (tro mig, gigantiskt) Det bara ville med honom hem. Men stolt mamma blev jag när det räckte att säga nej en gång till den leksaken också.
Oliver fick även bestämma kvällsmaten idag.
Gissa....
suck
Gissa ni rätt????
Jajamän!!!
Korv med bröd!
Finns det inget annat som barn kan tänka på?
Men iallafall. Då blev ju uppdraget för honom att hitta korvbröd. Han tände motorerna och sprang tillbaka mot brödet. Kom sedan tillbaka, tittade på mig och tittade på paret bredvid oss. Sedan ställer han sig lite mitt emellan oss och säger. Mamma, nu har jag letat både fågel, fisk och mitt emellan. Så i vilken höjd är det!
Inte helt lätt att svara på den frågan eftersom jag inte heller visste vart det fanns.
Det tog oss en stund att hitta, men mitt emellan var rätt. :-)
Det står ett antal takhissar, skyltställningar kvar i butiken som man kan klättra på,
Kassan.
Äntligen!
Oliver är jättesnäll och tar emot varorna medans jag lägger upp på bandet. Towe klättrar med jämna mellanrum ur sitsen i vagnen och det är då man ser att Oliver bygger torn av mjölk, mjöl, socker, pasta mm.
Grundstenen är hushållspapper. Inte helt stabilt!
Kolla mamma, vilket högt torn!
Ja, med lite darrande röst tillbaka, ser framför mig hur allt välter. Skönt det var bara min fantasi.
Nej tornet är kvar. Tack snälla Oliver, va fint. Vill du plocka ner det innan det trillar i backen och vi får städa och börja om med handlingen, TACK!
Snabba ryck. Med att plocka ner allt i påsar och fort in i bilen.
Där Oliver nu snabbt säger. Men mamma, du behövde ju bara säga nej en gång till varje sak!
