Usch just som när man verkligen ser fram emot att få sova och med sovmorgon, då ska man vakna strax efter man somna med en fantastisk gallvärk. Yr i huvudet är jag ju dagligen, så det behövs ju inte så mycket ändå. Men att ligga i vaggande fosterställning var det enda som var tänkbart, kräkas och ett samtal till 1177.
Sen fick det bli ett samtal både till svärmor och pappa, men pappa var den som hade det som behövdes, även om det kanske inte hjälpte riktigt.
Så idag är det fortfarade väldigt ömt och tröttheten har infunnit sig med en stor smäll. Nu ser jag fram emot att Towe ska sova lite förmiddag, så jag och Oliver kan mysa under en filt i soffan och se på en film.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar