När mitt huvud ska hamna i balans. Att känna sig yr till och från, börjar gå mig ordentligt på nerverna. Dagen började med att hela jag var totalt orkeslös. Benen var tunga och ömmade av bara tanken att röra på sig. Det gick bättre på eftermiddagen. Då piggnade jag till. Idag var första gången på väldigt länge som jag inte somnade i soffan lagom till kl 20.
Detta är otroligt frustrerande!
Att hinna känna efter när man ska sova, är något jag helst vill slippa. Jag menar alltså att om jag inte somnar på en gång, utan att jag ligger vaken en stund. Så känns det som huvudet ligger mycket lägre än resten av mig och jag faller på nåt svävande sätt neråt. Otroligt obehagligt.
Det slutar liksom aldrig och man bara ligger och vänder och vrider för att slippa falla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar