Att stillsamt vakna upp och redan där känna att det mer eller mindre bara är vaderna som rör sig smärtfritt.
Efter en helt fantastisk och mycket efterlängtat frukost, blev det ett till början kanske inte så mjukt och avslappnat träningspass i form av afrikansk dans. Att befinna sig i en konstant benböj var ju lätt ända tills man skulle förflytta helst i takt till musiken.
Vad säger man??? Det var ju inte bara jag som var stel. Men efter ett tag mjuknade upp...
Lagom till avslappningen som var yoga.
Jag gillar inte yoga, det händer ju inget. Sakta ska det gå och andas genom näsan men ändå så högt att alla andra ska höra. Låt mig få andas själv!
Efteråt väntades en föreläsning och sedan hemgång.
Nja det blev ett litet stopp på vägen och med min vanliga tur. Så hade tydligen hela Sverige tänkt att skänka sina skattepengar till Boris precis exakt klockan två när jag svängde runt på parkeringen.
Men jag samlade mig och tig ett varv. Tur att vi egentligen inte behövde något. För det var folk precis överallt!
Så när man väl kom till Vesene kl 18, så hade man lyckats att stelna till igen. Kraxande steg som en kråka som tuggar tuggtobak tog jag mig ur pappas bil och in genom dörren.
Nu är bara frågan. Hur många dagar kommer det ta innan jag återfår kontrollen över min kropp?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar