Helgen som försvann

Så snabbt att man nästan inte hann blinka, så snabbt var helgen över och inte har vi gjort något direkt heller...

Fredagen var det klippning som var beställt, mamma och pappa hämtade barnen.

Som tack för det fixade vi lite middag.

Natten till lördagen vaknade jag av ett "pang"

som om någon stack hål på en ballong. 

Men jag kände att det var liksom ingen idé att gå upp och kolla vad det skulle kunna varit. 

Tänkte inte så mycket mer på det heller, förrän jag av en slump gick och plockade lite och hittade min gamla iphone. Som Oliver numera använder som speltelefon. Den såg dock lite konstig ut.

Troligtvis var det det jag hade hört. Batteriet måste exploderat. Tur man inte hade den bredvid sig. 

Men nu kunde ju Oliver få plocka isär den istället.

Batteriet såg numera ut som en ballong!

Söndag innefattar ju simskola.

Denna söndagen var det simtävlingar i Falköping, lite flashbacks även om jag inte har några minnet från Falköping men ofta dyker Götene simhall upp, troligtvis mest för att den var så liten.

Folk överallt så simskole-eleverna blev visade till relaxens omklädningsrum.

Alltså jag är inte helt bekant med dom vägarna upp till bassängerna sedan. 

Kände mig som en yr höna till slut.

Först ner för trappan, hitta damernas omklädning, se till så att Oliver bytte om. 

Upptäcker att: telefonen! vart har den hamnat, fick jag inte med mig den ur bilen eller har jag tappat den. 

Inser att jag måste gå tillbaka till bilen så fort Oliver hoppat i bassängen. In till relaxen, vänta in simläraren. Följa med upp till bassängen, tänkarna är på telefonen, Vart la jag den? Säger till Oliver att jag går snabbt tillbaka till bilen.

Går tillbaka till dörren som leder in till relaxen. Låst!

*morr*

Går trapporna upp till omklädningsrummen, går rakt igenom, trapporna ner till relaxen, hittar rätt rum, hittar vårt skåp, på med jackan och skorna. Går raskt tillbaka till bilen, hittar telefonen och tillbaka till badhuset igen. Ner till relaxen, hittar in igen, av med jacka, tar min bok och telefon. Tänker att jag får gå och kolla i fönstret hur det går. Hittar in i relaxen. Försöker hitta ut till bassängerna.

Den ena vägen leder till ett par duschar, vänder tillbaka, hittar en dörr och tror jag hittar rätt. 

Öppnar och ser att nu har jag hittat baren i relaxen.

Hittar ytterligare en dörr som är låst men låser upp, hittar rätt! och går upp till bassängen.

Tittar till Oliver, tittar en stund på tävlingen, känner att jag borde nog gå tillbaka nu...

Hittar ner igen, inser igen! dörren är låst *detta minne*

Upp igen till omklädningsrummen, rakt igenom och ner igen så man kommer in entrè vägen igen. Skrattar för mig själv när jag slår mig ner i en tom relax. Då kan jag njuta av min bok i lugn och ro och fnissa lite åt att jag är så bra på att hitta.

Efter en stund kom en pappa också.

Tills nästa grupp kommer och en mamma (som nog inte var så olik mig själv kommer in)

och frågar hur man kommer ut till bassängerna.

Nja svarar jag. Det kan ha varit vänster där eller så var det där duscharna va och då blir det nog ut där (pekar lite fram och tillbaka) eller var det mer omklädningsrum där??

Hör och ser lite hur den där pappan helt plötsligt tycker att hänt extra är smårolig, för det fnissas lite....

Väl hemma och nedgosade i soffan under filten hela familjen upptäcker vi en sak som gör Oliver säkert två meter lång. Han har två lösa tänder!