Inte tänkte väl jag så mycket på det. Jag och barnen var nere vid "kanalen" och kollade på allt vatten. Stackars modet jord borde väl inte vara så törstig längre. Fördelen är ju förvisso om det skulle frysa till ordentligt nu. Då skulle ju åkrarna bidra till fina isar och inte behöver man vara rädd för det mörka kalla vattnet under. Det känns till och med som om jag skulle kunna snöra på mig skridskorna. Har jag dom kvar? Ja, ja what Ever.
Fika hos Lella och lån av lite böcker, så om ett halvår eller så har jag nog läst klart ;-)
Tack för kaffet!
Hemma igen ritade Oliver inbjudningar till "de lite äldre" inför hans och Towes kalas och jag slank bort i boken och såg ett behandlingshem här mitt inne i vårt lilla kök.
Mitt i denna fantasirika stund inkommer ett mms av min älskade storebror. Lycklig och glad är jag allt att han numera delar ett smycke på sin hand ihop med Susanne.
Låt nu fredagen den 13:e bli början på en lycklig resa!
Middagen ikväll bestod då av älgkalvskivor som stektes i smör, salt och peppar, potatisbilar som ugnsbakades under tiden som en rödvinssås reducerades och serverades på en bädd av roccula, tomat och gurka. Under tiden avnjöts ett förträffligt gott rött vin.
Till efterrätt gjordes chokladglass och en kopp kaffe. Jösses vad jag var mätt, orkade inte ens äta upp den lilla skålen med glass. Så Näpp i morgon är nog inte vågen min vän men rackats va gott det va!
I morgon har jag bestämt att ta min älskade son på ett hemligt äventyr!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar