Tänk att man kan få två barn som är då känsliga för fullmånen. Oliver fick man ju gå och bära timme efter timme tre dagar i rad när fullmånen var som värst. Nu vaknar han fortfarande på nätterna och kan/vill inte sova i sitt rum.
Towe är som en korkskruv i sängen. Sover en kvart, gnäller, vaknar, knallar runt i sängen, otålig, sur. Ingenting hjälper.
Förutom att gå upp och leka då är klart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar