Svulten

Vi vaknade imorse av snabeldrakens kurrande magen och jag ner till honom, för han hade rymt till hallen. Berättade lugnt att han ska få mat bara Towe får äta först.

Viftandes på snabeln la han sig ner och sov igen. Det var bara det att efter frukosten och diverse lek och lär, så behövde vi verkligen komma iväg till biblioteket.

Regnet öste verkligen ner idag och det kändes lugnt och tryggt att lämna snabeldraken hemma.

Enligt facebook diskuterades även regnet och endel hade numera sjöutsikt och sjöutsikt det hade jag med där vi satt i bilen. Tyvärr var sjön som jag såg även den i bilen.

När vi sedan hade åkt en mil ser jag till min fasa att sjön hade breddat sig lite och hälsade även på Towe i bak.

Fan...

Efter biblioteket blev det en tur till Vesene, där vi inväntade min ohyggligt snälla storebror som kom och hjälpte mig. Kändes ändå ganska skönt att han lyfte på plastkåpan, där batteriet ska sitta skyddat under och vi ser niagarafallen utan fall.

Tack brorsan för att du flyttade niagara tillbaka ut i naturen, där det hör hemma.

Plättar gjordes och Towe levde rövare som syns på lite halvsuddiga bilder i inläggen innan. En kaffekopp blev det när pappsen kom hem och sedan hemfärd.

Halv fyra...

Vi skulle ju vara hemma till lunch!

Hemma blev det att ställa sig och tillverka lite magi i köket, köttfärssås

Sedan blommorna som tydligen inte nöjer sig med att se sjöarna ute...

Draken!!

Ja, ja jag kommer. Åhh vad han var kinkig på mig. För i Olivers rum slank pyjamasbyxorna in i drakens väldiga gap. Det var som han spanat i Towes armar nu det sista, för jag var verkligen inte nära dom. Men som tur va fastnade dom i hans långa hals och med mina fingrar kunde jag koppla loss lite av extra snabeln och få fatt i byxorna som jag precis nådde. ( långt in under handtaget innan det fasta röret blir till sladdrigt)

Jag säger bara:
Det var tur snabeldraken inte var snorig för då hade han fått nästäppa big time!