Ett år har gått

Sedan jag gick hem från mejeributiken, i inväntan på att Towe skulle titta ut och bli en del av vår familj.

Vad tiden har gått fort!

Det är egentligen först nu man börjar få lite perspektiv på det hela.

Detta året har bjudit på en massa.

Oliver går ner till 15 timmar på dagis, bara det är en omställning för oss alla.

 Att helt plötsligt ha korta dagar och ha lediga dagar mitt i veckan.

Att i januari bara få vara själv medans Oliver var på dagis,

va ju rejäl lyx och samtidigt väldigt konstigt. 

Februari inleddes med barnkalas och Oliver blev 4 år. Sedan skulle en hel del förberedas eftersom Towe skulle titta ut i slutet på februari. Så blev det ju inte riktigt...

Hon tittade ut 12 dagar tidigare än beräknat och tre dagar efter Olivers födelsedag.

Det var ju skönt det med, då slapp man ju gå och vänta...

Hon var ju väldigt lik Oliver redan från början. Så under dessa tio månader har hon redan hunnit med att kunna sitta, krypa, dreggla, busa, bli klåfingrig, kramas, pussas, stå och gå.

Ja allt det där som bebisar brukar lära sig. Det är först nu hon verkligen börjar bli en egen liten personlighet och mer och mer lik mig. På både gott och ont så klart!

Semestern i Grebbestad innebar ju tidiga morgonpromenader längs bryggan innan semesterfirare hann att vakna upp. Att bada var ju livet både för Towe och Oliver.

Oliver har också ändrat sig. Från att vara en som får all uppmärksamhet till att bli en kärleksfull storebror som har stenkoll på sin lillasyster. Varje morgon börjar alltid likadant.

När Oliver vaknat kryper/går alltid Towe till honom och dom kramas länge...

Nja dom kramas inte alltid, Oliver har kommit på att hon tål mer och mer ju större hon blir.

Så nu övar dom redan på brottning. Vart ska detta sluta???

Towe älsakr när Oliver leker med henne. Allra helst ska han bygga torn eller kasta boll.

Då skrattar hon så hon kiknar. Ögonen lyser när hon får följa med till Olivers rum.

Han har ju SÅ mycket grejer som är alldeles för kul att titta/smaka på.

Livet i butiken har rullat på och klarat sig utan mig :-s även om jag har hoppat in lite då och då speciellt nu i november och december. Det känns väldigt bra att det börjar dra ihop sig till att man ska börja jobba igen.

Jag längtar...

Det som just nu bekymrar mig är hur i hela friden hinner man samla ihop barnen och hinna i tid till dagis? För just nu är det mer av typen, vaknar barnen i god tid innan vi ska vara på dagis och lämna av Oliver brukar det sluta med kaos sådär lagom innan man ska åka och det slutar med att man blir sen. Jag HATAR att vara sen!