Fikamys i höstrusket

Känns som hösten både kom fortare och även kommer att vara betydligt längre än sommaren. Sommaren förresten, vart tog den vägen. Fanns den ens här?

Jag tycker bara den var här och retades lite, så bara den försvann.

Lika lätt som en vindpust...

Man får helt enkelt få för sig att man gillar regn, blåst, mer syre i luften och lite "svalare" temperaturer.

Nja jag vet ändå inte, fast ändå är det lite mysigt att behöva tända upp lite på kvällarna och höra smattret på altantaket och bara  vara helt enkelt.

Man måste inte övertala sig själv, Christian eller Oliver att det är faktiskt läggdags även om det inte känns så, bara för att det är ljust ute. Utan nu säger Oliver helt spontant att jag vill gå och lägga mig nu. Det tycker jag är väldigt skönt. En diskussion mindre.

Faktum är att det är lite av en motsats för en annan att klockan kanske inte alltid är så mycket som man hade önskat att den var.

Men jag tror ändå på att jag kommer kunna tycka om höstrusket ett bra tag framöver, för jag vill INTE att det redan nu blir snö, slask och is. Med andra ord vinter redan. Som då säkert skulle hålla i sig till slutet av april.

NEJ TACK!

Låt oss behålla hösten.

I förmiddags var jag och Towe på en mysig fika med alla hennes kompisar.

Va dom växer, rör på sig och pratar. Den ena ska överrösta den andra, så stundtals kunde det bli riktigt högljutt. När man sedan sätter sig i bilen känner man sig fortfaradne uppe i varv av allt. Men nu när man är hemma och Towe har somant, så är det så tyst och skönt.

Men det varar inte länge, nu är det dags att hämta Oliver.

Saknar honom på dagarna, ibland kan det vara lite för tyst utan honom.

Allra bäst är det så klart på kvällarna när Christian har kommit hem också.

Så i det stora hela så blir det nog en riktigt bra höst.

Två busfrön som kommer kivas, busa, kramas och en underbar

och älskad sambo som alltid finns vid min sida.

Ikväll ska Oliver börja på dans. Åhh vad han har längtat....