Så tog vi en sväng igen. Oliver på cykeln medans jag promenerade. Hittade en orm på vägen, visserligen var den överkörd men det kändes som att det var lite för kallt för den nu...
Njaaa, jag gillar inte ormar direkt alls. Kan knappt titta på bilden. Hade den kommit slingrande hade jag troligtvis ryst så jag hade kräkits.Oliver tittade lite grann men cyklade hellre vidare, tills han kom på att det var en kohage på ena sidan vägen. Då ville han vända och cykla hem igen. Stackarn blir helt hysterisk ifall det är någon ko eller nåt sånt som har rymt. När han hade cyklat i full fart bort från hagen, stannar han och väntar in oss och säger.- Mamma, hur ska vi nu kunna cykla till farmor??? Det är inte lätt. Sist vi var ute och gick, nästan hemma hade en kalv hoppat ur hagen och stod och åt gräs för fullt långt upp på en hage på andra sdan vägen. Tårarna bara rinner och han bragar. Han klarade knappt att cykla. Men snabb som rackarns var han på att vända cykeln och fly därifrån. Men orden: mamma, nu måste vi cykla hela Broddarp runt igen, för att komma hem! Men vi tog oss i kragen och gick lugnt på vägen hemåt ändå. Tårarna forsar och man kan tro att han cyklat omkull rejält. Men när vi väl kommit förbi dom, så lugnade han ner sig efter ett par hundra meter.Så det är bara att bita ihop och inte visa sin egen rädsla...
- Tillagat av Carin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar